Att vara förälder är en konst. Man får väga för och emot, välja sina strider. Som 4 barns mor med 2 vuxna söner har man varit med om det mesta... Alltid någon som är trotsig och lite extra krävande. Nu kan man börja ana ljuset i tunneln...
Son inne på sitt 20:e år... gör GMU för tillfället. Han planerar för en framtid som militär. Vi håller tummarna att han hittat sitt kall här i livet.
Son inne på sitt 19:e år... tar studenten till sommaren. Jobb utsikterna ser goda ut. Bara han nu skulle ta körkort, så vore allt väl.
Dotter inne på sitt 8:e år... ett drömbarn. Ni vet... allt är bara frid och fröjd ( som det är några år i den här åldern, innan förpuberteten slår till).
Alla dessa tre är ganska lugna och harmoniska just nu...
Sen har vi dotter inne på sitt 6:e år... babyn i familjen...
 |
| "Ta ett kort på mig. Får jag se? WOW vad cool jag är" |
VAD HÄNDE MED MITT BARN??? Man borde ju vara beredd med tanke på alla äldre syskon... men tagen på sängen igen... VILKET HUMÖR! Värsta raseriutbrotten avlöser varandra. Hon stampar sin fot. Vägrar äta. Retar sina syskon. Obstinat mot sin far. Skriker och gapar, smäller i dörrar. Jag har fått förmedla och sätta madam på plats. Men idag kom det... "Dumma mamma!" Min tid som den ofelbara är förbi. När hände det här??? Jag har inte gett henne tillåtelse att växa upp. Så nu har vi en mini häxa i huset som rasar omkring. Ger order till vänster och till höger. Och samtidigt spelar hon kortet "Jag är liten och söt" när det passar frökens syften...
Men... men... hon kommer inte att få det lätt... hennes syskon har skolat mig väl... låt kampen börja...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar